Det är det enda jag har att säga. Gissa antalet dagar? Jag ska berätta, SJU! Det är SJU dagar kvar. Har jag börjat få panik? Kanske liiiiiiiiite...
Mamma har varit här i flera timmar och hjälpt mig, otroligt glad för det, jag har för länge sedan suttit i ett hört och gråtit annars. Stabil unge?
Nu har jag en hög med papper som ska in till pappa som han ska skriva på. Längtar att gå upp 6 imorgon, enda dagen jag börjar 8, måndag morgon med spanska på katte, har inte gjort läxan och har inte böckerna med mig, min lärare kommer bli jätte glad.. Men jag har två lektioner kvar med henne, kunde inte bry mig mindre! Badass, jag vet!
Borde kanske sätta mig att plugga inför religionsprovet som, om jag har förstått rätt, är på onsdag? Ogillar starkt vår vikarie, vilket hela min klass vet om, så har inte lyssnat så mycket men har mina kära vänner som skickat lite anteckningar.. Thank god for them!
Nu har jag sju dagar kvar i Sverige. Vid denna tiden om en vecka sitter jag antagligen och skriver ett inlägg, men från London istället. Är inte det sjukt?
Satt och åt sen lunch med mamma innan, klockan var typ 14.20, varav hon säger något i stil med att "du är i London vid denna tiden om sju dagar". Min plan ska landa 14.05, alltså har jag precis gått av typ, och ska gå mot bagagehämtningen? What?
Ska nu lägga mig i fosterställning och gunga fram och tillbaka!
Jag lånar ditt foto Emma, vem du nu än är!
Kommentera